:WAY OUT WEST
Det var så otroligt underbart och det skulle troligen inte kunnat bli mycket bättre. Jag var glad och lycklig hela tiden under de två dagar som spenderades inne på festivalområdet. Jag hade tur och jag hade Alina.
Allt var jätte bra och vad jag troligen kommer att minnas mest är de galna och uppfriskande danserna då M.I.A spelade och Håkan Hellström, som väckte starka känslor då första skivan framfördes på scen -det kunde inte ha blivit bättre och tårarna ville bara spruta.
Ta mig tillbaka, det känns sorgligt att det redan är över.
Jag har bara bilder på den analoga kameran och det kommer att ta ett tag innan de bilderna ska framkallas. Den som lever får se..... ^^
Kommentarer
Trackback
